En inre och en yttre resa
Under århundraden har människor vandrat kors och tvärs genom Europa för att besöka de heliga platserna - Jerusalem, Rom, Santiago de Compostella, Vadstena, Nidaros-Trondheim. Birgittavandringen i Fresta kom till för att knyta ihop kyrkan med Sköldnora sedan det konstaterats att Birgitta troligen föddes där. Vandringen har två delar. Denna del är den profana delen som uteslutande beskriver natur och kultur längs vägen. Den andra vandringen erbjuder reflektion över livsfrågor inspirerat av den Heliga Birgitta och erbjuder likt många pilgrimsvandringar en möjlighet till självreflektion, meditation och möte med sig själv. Pilgrimsvandringar är både en inre och en yttre resa, som innebär möjlighet till möten med naturen, med andra människor, med det gudomliga och med mig själv.
Vandringen är drygt 9 km lång och innehåller 27 informationspunkter längs vägen kopplade till natur och kultur.
Alen är en grupp arter om 25 träd och buskar i björksläktet. Av dessa är två arter mest förekommande i Sverige. Klibbalen (Alnus glutinosa) som är Närkes landskapsträd, invandrade till Sverige via Danmark under perioden 7000 till 6500 f. Kr. Den spred sig norrut utmed sjöar och vattendrag, då den till skillnad från andra träd kräver en fuktig växtplats. Gråalen (Alnus incana) som är Gästriklands landskapsträd, invandrade från Finland omkring 3000 f.Kr, ungefär samtidigt som granen kom från samma håll.
Frukterna är formade som små kottar och fröna sprids med vind och vatten. Ett flertal insekter, fjärilslarver, lavar och svampar är helt beroende av detta träd för sin fortlevnad. Den är en pionjärart som koloniserar ledig mark och formar blandade skogar genom att andra arter kan tillkomma där den växer. Trävirket som blir brunrött vid kontakt med luft, har använts till byggnadsgrunder under vatten, som material till papper och fiberskivor, som bränsle vid rökning av mat, för träsniderier och även till träskor. Kol från alen användes till det vanliga svartkrutet. Albark har länge använts som färgande växtämne för tyg och garn.
Alen rötskadas och förstörs på land, speciellt vid fuktigt klimat. Under vatten är veden däremot mycket hållbar och användes förr till vattenledningar och pålningsarbeten. Myten säger att Venedig vilar på stockar av al. Sanningen är att pålarna består av ett flertal träslag, bl a al, men också lärk, alm och poppel. Förmodligen använde man de träslag som fanns närmast tillhands. De undersökningar som gjorts av Venedigs pålar visar att flertalet tyvärr är i dåligt skick.